Han precis bara flytta ner.
Fina Malin kom på besök med son fina karl redan dag 1.
Så efter en intensiv flytt dag blev det två dagar intensivt häng med dessa två guldklimpar! En rivstart i Göteborg kan man säga;)
Kommande två dagar spenderades med min sötnöt!
Vi hade ju inte sett varandra på 3 veckor så vi hade en hel del gull och kärlek att ta ikapp!
Men när man är upptagen med att gulla med sin kärlek så missar man lätt att hela ens liv är nerpackat i kartonger..
Så idag var målet att få upp alla kläder och göra en gång i köket!
Och det han jag faktiskt klart med innan tåget till Västerås for iväg.
Jag ska hem, eller dit.. eller hem.. dit för att jobba minas sista arbetspass!
Galet förvirrande! Jag har alltid haft ett stort behov av hem. Och Västerås har alltid varit hem.
Min lilla lägenhet har varit hem..
Men där bor någon annan nu och jag..
Jag är tydligen Göteborgare nu.
Sommaren förknippar jag med sommarstugan med hela fina, tjocka släkten, barn som springer runt och ständiga upptåg, utflykter och äventyr med syskon, solhäng med fina vänner, nätter som pratas bort, sommarfest och kräftskiva!
Men det jag absolut älskar mest med sommaren är att jag utan större möda bara kan trava iväg på en promenad helt för mig själv och filosofera om både det ena och det andra.
Att jag planlöst kan strosa omkring på tomte och småpula i allt som måste göras och vara ganska så nöjd med min insats för dagen.
Att jag kan glida ner i hängmattan med en filt på mig och ligga där och små snarka.
Och när jag ligger där så kommer hunden lufsandes för lite närhet och kel, och inte långt efter dyker katten upp för att få lite kärlek.
Det är sånna stunder som gör livet så vackert!
Ja! Jag älskar att få vara ensam. Att få tiden och tystnade att lyssna på den lilla rösten inifrån!
Ibland behöver jag en paus från allt och alla för att kunna höra den, för att inte bli distraherad av andras åsikter och goda råd, för att kunna hitta mitt lugn och kunna ställa mig stadigt på min egen grund igen!
https://cdn2.cdnme.se/1259304/6-3/pic_52063182e087c320f54a8d86.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/1259304/6-3/pic_5206318fe087c320a2389640.jpg" class="image">
Dagar då man borde ha gjort en masa saker, men det slutar med att man tar dö på tiden med en fin vän.
Det är en av de bättre dagarna!
När man känner att kontot är på plus och man inte kan vänta på att hela livet ska drabba en på en gång!
Jag som alltid varit rädd och nervös inför förändringar.
Kan knappt vänta på att tiden ska gå så jag får nya utmaningar här i livet!
Men så påminner jag mig om att nuet också är väldigt fint, om att det finns en liten bit av lycka i varje dag.
Livet är ju trotts allt det som händer när man är upptagen med att planera sitt liv!
Typiskt obra att åka ut till sommarstugan i fyra dagar utan långbyxor!
Klart att vädergudarna bestämmer sig för kasst väder dessa dagar.. :/
En ny början, en fortsättning eller volym 2.
Hur vi väljer att definiera vårt nästa steg här i livet, en stor händelse eller kanske en tragedi.
Jag tycker det är fascinerade hur många vi är som "ska börja om", "få en ny start". Och jag ger vi för att även jag dofta slängt mig med denna kommentar.
Men jag har på senare tid börjat fundera på om det alltid är så bra?
Ibland tror jag verkligen att lämna och glömma är det enda riktiga att göra. Vi kan inte bära med oss hur mycket som helst.
Men jag tror samtidigt att det är farlig att "glömma bort" det vi levt! Det är ju det som har format oss till dom vi är. Och i allt vi upplever kan vi ta lärdom tror jag.
Så istället för att börja om så tänker jag berika mitt liv ännu mer!
När det händer för mycket saker runt omkring på en gång.
Man vill för mycket, vågar för lite, tror för klent och vågar inte drömma tillräckligt stort..
De är dagar som dessa jag ska be en vän säga att det där klara du aldrig! eller det är inte din stil!
Det är där jag hittar min största motivation av någon lustig anledning. Obehaget av att någon skulle känna mig så väl!
Paniken av att någon skulle kunna läsa mina tankar bara genom att se in i mina ögon..
så jag måste motbevisa er, måste övertyga er att ni alls vet!
Eller så kanske jag ska börja med yoga..
..jag.
Du kan klä en get i frack, men det kommer fortfarande vara en get!
Betyder det att det inte spelar någon roll hur vältränad, smart, omtyckt, framgångsrik eller världsvan man är.
För trotts allt så är jag bara den lilla, osäkra, människan jag alltid varit!?
Eller går det att förändra sin inre lilla människa?
Jag vill vara sådär äckligt bra på någonting, sådär bra så folk bara gapar och inte fattar hur man kan bara vara så bra.
Att njuta av stillheten.. av lugnet.. av att bara vara, är en konst.
Jag började meditera för ca 4 år sen. Senare fick jag även upp ögonen för mindfulness. Men har tappat det någonstans på vägen.
När jag nu träffade en vän som behövde lite råd, så tipsade jag om både meditation och mindfulness.
När jag uppmuntrade henne att pröva, och berättade om mina egna upplevelser av det. Tänkte jag..
Varför gör jag inte det här själv längre?
För att jag inte har tid!.. Stora röda varningsljus blinkar innanför mina ögon. Det är ju då jag behöver det som mest!
Inte konstigt att motivationen har varit frånvarande, att tröttheten har tagit över, att ångesten inför morgondagen har kommit tillbaka.
Det gör mig sorgsen och.. arg!
2013.. djupa andetag och fokus!
Det kan ju inte bli sämre..
I dont know what it was, it felt a lot like love..
I dont know what to say, it felt a lot like love..
I just wish it was..
I just wish it was.
/The Rains
Du är äcklig!
Jag mår illa!
Titta det är inte så svår att vara ärlig!
Jag tycker min kalender gapar ganska tomt just nu, men av någon konstig anledning hinner jag inte göra saker jag borde göra, vill göra eller måste göra.
Är det bara jag som har det här problemet?
Hur är det för alla dom vars kalendrar är fullsmockade?
Dessutom har jag på något konstigt vis(antagligen för att jag fortfarande är sämst på att säga nej) bokat in mig på en klassiker även detta år. Jätte kul visserligen, men träning inför det kommer ju ta sin tid.
Det här med tid alltså.. varför finns det inte mer av den?
Har tappat lite greppet om det där inte lugnet jag hade hittat.
Det där lugnet inåt. Som får hel min själ att slappa av. Som inte behöver förstå hela meningen med livet eller vara störst, bäst och vakrast hela tiden. Funderar på om det bara var efter dyningar av choken eller om jag faktiskt hittade det.
Från och med nu ska jag bli ändå lite mer självisk och börja andas med jämnare mellanrum!
Tror att både jag och min omgivning mår bäst av det.
Att åka på minisemester med fina vänner ett par dagar är aldrig fel!
Då har man tid att umgås och mysa..
Vi får nog träna på det där med att umgås.. och mysa..
Det är lätt att tappa fokus. Speciellt när det känns som att ens värld rasar samman.
Upplever dock att jag idag har lättare för att hitta tillbaka. Jag insåg nog inte riktigt att jag tappat fokusen förrän jag blev påmind av frågan..
-Har vi en egen fri vilja eller är allt redan förutbestämt?
De fick mig att tänka på ett samtal jag hade med en fin vän. En sak som hon sa som fastnade i mig var..
-Jag har valt att vara bra, "duktigt", ansvarsfull och "vuxen". Men jag får ju jobba för att vara så!
Jag vill vara vissa saker jag inte är idag.
Med hjälp av hennes ord och den påminnelsen om att jag faktiskt kan forma saker själv med tex tankar eller handling känner jag mig stärkt.
Jag har inte mer kontroll än vad jag tar mig, och nu är jag redo för mer.
Med hjälp av mina mantran ska jag stärka min kropp, själ och medvetenhet!
Veckans mantra..
Han vill inte vara en del i mitt liv! Inte vara delaktig i mitt välmående eller i mina upplevelser.
Då kan jag inte lägga mitt liv i hans händer.
Jag måste vara min egen beskyddare.
Jag måste vara stark för mig!
And suppose I never ever met you
suppose we never fell in love
suppose I never ever let you
Kiss me so sweet and so soft
Suppose I never ever saw you
suppose you never ever called
suppose I kept singing love songs
just to break my own fall
I'm through with playing by the rules
of someone else's game!
It's time to try defying gravity!
